Uppfyllt. Upprymd. Underbart glad. Så kan jag sammanfatta min känsla nu efter dagens fyra föreläsningar med de 350 högstadieeleverna på Linåkerskolan. Vilka ungdomar!

Jag vet att jag säger det ofta, men det är verkligen sant. Sveriges fina ungdomar, de har så mycket kärlek att ge, så mycket behov av att få omtanke, kramar och att bli sedda. Och när vi möts, så gnistrar det. 

Idag har jag arbetat igenom fördomar, värderingar och jargonger tillsammans med eleverna och lärarna. Och språkbruk. Du vet det som kommer ut ur din mun. 

Orden. Dem du säger. De är kraftfulla saker. Inget som bör slängas med slentrianmässigt. De kan höja eller sänka i ett ögonblick. Lyfta eller trycka ner en hel dag. Eller ett helt liv. 

I min världsunika studie om 700 svenska familjer kring hälsa, potential och inkludering lärde jag mig att de negativa orden vi säger lever och framförallt, överlever, inuti mottagaren i oändlighet och utgör basen av självkänsla och identitet. 

Så det har vi arbetat med för att öka toleransnivån och marginalerna hos individerna för att undvika slentrianmässiga kränkningar, kommentarer eller regelrätt mobbning. Alla förtjänar att få bli sina bästa jag och få vara i sinnesro. 

Lärarna och skolpersonalen ska ha en eloge för deras otroligt smittande glädje och entusiasm under hela dagen. Vi hade riktigt roligt tillsammans. Tänk att få ha det på jobbet. 

Jag fick så många kramar och peppande ord så jag kommer att resa hemåt med ett riktigt varmt hjärta för Svalöv och Linåkerskolan. Wow!

Kram