Det känns precis lika välkomnande och hemtrevligt att stiga in på skolan som igår då jag kom första gången. Det är liv och rörelse i de stora hallarna och alla vuxna jag möter ler och säger hej och välkommen till mig. Det är ett så fint bemötande. 

Barnen vinkar och frågar, är det du som är Mary? Man har berättat att jag ska komma. Det kommer en assistent med en kille som har behov av att få hälsa på mig redan innan vi sätter igång.

Jag tar honom i hand och säger att jag tycker att det är extra roligt att just han är här. 

Jag kör fyra föreläsningar mellan klockan 8.00 – 12.00. Tre grupper av elever, F-åk 3 och åk 4-5 samt sedan åk 6. Det är full rulle. Med mig har jag Kristina och Maria i skolhälsan och även Jeanette som hela tiden tar hand om mig så väl och sticker in huvudet för att se att allt går som det ska. Och så musikläraren vars musiksal som vi får låna över dagen. Hon är med och ordnar hela förmiddagen. Ett underbart teamwork!

Biträdande rektor Tommy, som började sin tjänst för en vecka sedan inleder alla passen med ett sådant fint Lika Olika-tal att jag blir alldeles till mig. Han har lagt ner eftertanke och omsorg kring vad han vill föra fram, det märks och känns. 

(För er som vill höra honom själva kan ni kika på Lika Olika-metoden på Facebook där framförandet kommer att postas senare i veckan alternativt nästa vecka). 

När jag går från skolan vid lunchtid får jag knappt gå ut. Alla ska komma och kramas och berätta sina känslor och tacka för dagen.

En tjej i femman kommer fram och säger; Dagen har gett mig så mycket. Jag vill verkligen tacka.

Och det gör att allt arbete är värt det. En människas liv är värt allt. 

Kram