Dag två på Tallbohovsskolan i Jakobsberg bjuder på flera oväntade och stundom hjärtslitande eller hjärtstärkande händelser. Rektor Carina frågar eleverna vad som är grundläggande för att kunna tillgodogöra sig kunskap (som är skolans huvudsyfte). Att alla får trivas, säger en elev i mellanstadiet.

Mycket riktigt, nickar Carina. Värdegrund som inkluderar alla olika. Därför har skolan antagit den fina möjligheten att tillsammans med Lika Olika stärka elever och skolpersonal i tolerans.

Peter, vd på Järfällahus, som är Lika Olika-fadder och har sponsrat arbetet berättar senare på dagen åt högstadieeleverna att för Järfällahus är det viktigt att det är fin gemenskap i trappuppgångar och bostadsområden. Och för att göra det måste man vilja våga vara nyfiken och räcka ut sin hand.

För att illustrera, att man aldrig vet vad någon annan egentligen kan, tycker, har varit med om eller är för en person om man inte lär känna personen, brister han plötsligt ut i sång. Men inte vad som helst sjunger han. Helt oväntat sjunger han felfritt den ukrainska nationalsången. Alla applåderar förvånat och förtjust.

Det visste ni inte om mig, säger han. Men nu har ni börjat lära känna mig.

Under dagen får jag unga flickors vardagshistorier berättat åt mig. Historier om kränkningar, svineri, lögner och brutalt elaka saker överlag. Saker som man gör emot varandra. Och allt de berättar, de pratar vi om i storgrupp.

Om hur man, inte endast på denna skola utan på många skolor jag besöker med teamet, lägger upp dolda grupper på Snappchat, Instagram etc och pratar illa om skolpersonal. Det är inte okej, säger jag. Det är mobbning, kränkning och kan i värsta fall vara brottsligt. Eleverna lyssnar noga och vissa tittar ner mot marken.

Vi pratar om rasism, eftersom majoriteten av eleverna är andra eller tredje generationens invandrare och har varit med om, och dessvärre kommer med stor sannolikhet att få vara med om mycket. Vi pratar och pratar och i slutet på dagen får jag så fina kramar och applåder.

När jag går mot parkeringen så möter jag Alex och Dimi. Dimi säger, det har aldrig varit så tyst när någon pratar i aulan. Jag är i chock. Du gjorde det bra, Mary. Mycket bra. Du med vännen, sa jag.

Mitt arbete handlar om att inspirera och utbilda i tolerans och positiv förändring för ett inkluderande och juste samhälle. Det är bland det roligaste och svåraste uppdrag jag någonsin haft.

Idag spelade jag Michael Jacksons höjdare ”Man in the mirror” så var det åtskilliga som sjöng med, dansade och bara kände in rytmerna och orden: ”If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and be the change!” Det är exakt vad Lika Olika och jag står för.

Tack alla underbara för två fina dagar tillsammans. Akta språkbruket, jiddra inte och var inte falska. Ni kan så mycket bättre.
Jag tror på er.

Kram

ps. Videos från dagen finns här och bilder här