Att vilja få besök när man kan komma att föda vilken sekund som helst, det är inte alla som klarar av det. Men Karin, min vän och superkvinna samt snart trebarnsmamma, hon klarar allt. Själv var jag hemma två månader innan jag födde min son. Det är häftigt hur vissa är nästan ämnade för att föda barn.

Karin är ursnygg. Det är hon alltid. Och hon ser ut, precis som vanligt, förutom en liten liten bula. Där inne är alltså en livs levande människa, och jag kan knappt förstå hur något annat får plats där inne i denna minimala mage. Jag gick upp 35 kilogram under min graviditet. Karin kan inte ha gått upp, hon måste nästan ha gått ner.

Hon strålar, är lika lugn och självklar som alltid. Jag bugar mig! På riktigt. Vilken kvinna, på så många sätt. Och nu får min son komma och leka några timmar med hennes söner. Jag lovar att jag har mobilen bredvid mig hela tiden, säger jag. Karin är hur lugn som helst. Även hennes fine man Rasmus är det.

Hon ska dessutom föda hemma i en birth pool. Det om något är respekt. Wow!

När jag hämtar sonen har han haft det så roligt med vännerna. Och han har fått se var bebisen ska födas också. Spännande, tycker han.

Vi hinner precis missa glassbilen och jag får åka efter som en detektiv och försöka finna var den befinner sig. Sedan åker vi hem och bygger Brio-bana. Se hela banan på min Facebook.

Kram