I ett Sverige som just nu saknar  chefer som leder landet framåt, istället för att pinka revir och bitvis tänka bakåt, träffar jag en före detta statsminister.

Sveriges tidigare högsta chef. Jag känner lite, wow. För oavsett partitillhörighet, tänk att stå först framför en hel nation och att vilja ta det ansvaret.

Att vara chef är jättemodigt, tycker jag. Att våga stå för något och göra det synligt och tydligt och att vilja säga att man dessutom tar sig an att leda andra. Samtidigt som man, med stor sannolikhet, blir utpekad, svartmålad och får stå ensam i snålblåsten.

Att då klara av att vända andra kinden till och fortsätta inspirera, leda och våga ha visioner är inget annat än coolt. Varje vecka coachar jag chefer och ledare i tolerans, potential och strategi.

Jag har sett alla olika versioner och karaktärer. Vissa lämpade som chefer andra inte. Men att våga och vilja försöka är alltid imponerande.

Kram