Att återse alla elever på Edsbergsskolan i Sollentuna var helt fantastiskt. På riktigt. Jag har så fina minnen från min Lika Olika-temadag här i fjol. I år återkommer jag för att föreläsa om prestation, hälsa och människovärde. 

Rektor Johanna Bergström välkomnar oss alla. Han är glad och peppig. Den första föreläsningen är tillsammans med grundsärskolan och årskurs 7. Det märks att sjuorna är de yngsta, för det är mycket känslor och pirr i kroppen.

Vaktmästarna Micke och Matte hjälper mig med stolar och lokal och Hugo som har superkoll på IT har ordnat datorn, ljudet och handmikrofonen. De får sig alla en varm kram. Och de är med mig under hela dagen. Ett underbart gäng med mycket värme och glädje.

Årskurs 8, som jag träffade i fjol, fyller därefter salen. Och jag kör igen. Efteråt får jag fina kramar från flera av dem som säger att det är så roligt att ses igen. Och att de minns vad jag lyfte fram kring tolerans och inkludering förra året.

Efter lite lunch på Figges konditori på Edsbergs torg så kör jag årskurs 9. Den minsta gruppen för idag. Det är tyst och de lyssnar noga. När vi kör livsfrågor så indikerar många att det finns starka känslor av att jämföra sig med andra och att därmed kämpa med måendet.

Jag försöker peppa och inspirera dem alla att de duger precis som de är och att den enda de ska mäta mot är dem själva.

När jag avslutar får jag ett handskrivet litet brev till mig från en av eleverna i nian. Öppnas hemma, står det.

Johanna avslutar med att tacka alla elever, lärare, mig och HSB Norra Stor-Stockholm som är Lika Olika-fadder och som har möjliggjort att Lika Olika och jag kunnat komma tillbaka i år igen.

När jag kommer hem så läser jag brevet. Jag blir alldeles fylld av glädje. ”Du gör mer nytta än du vet.” Sådant får mig att kämpa ännu mer, orka lite till.

Även tre tjejer i sjuan kom fram under rasten och sa: 

”Det var så inspirerande. Att få höra att vi betyder något. Att vår hälsa är viktig. Att vi ska räcka länge. Alla borde lyssna på den här föreläsningen.”

/ Lisa, Siham och Ebba.

Strax innan middagen kom min vän Elena och hämtade sonen för att åka hem till dem i Sollentuna för att fira dotterns födelsedag. Sonen fick med sig blommor och presenter.

När jag blev själv tänkte jag på alla eleverna och kände hur jag vill krama dem alla och få dem att få lugn inuti.

Kram