Plötsligt så bara gjorde vi det. Åkte berg-och-dalbanan Kvasten på Gröna Lund. Och i kön då vi höll på att bli pirriga så träffade vi minsann på vänner från Åland och Ytternäs skola. För en stund avstannade pirret.

Vi bara kände för det, så då gjorde vi det. Gick vidare från Lars Lerin-utställningen till Gröna Lund. Både jag och sonen var redo för lite berg-och-dalbana. Mattias hängde också med. Och vi fick en väldigt fin eftermiddag med Lustiga huset (lite läskigt, tycker jag), Radiobilarna (älskar att ratta runt) och slutligen Kvasten.

Det sjuka (och underbara) är att i kön, just när vi ställt oss med världens pirr i magen, så hör jag:

”Hej, Mary!”

Och jag känner direkt igen ansiktena på barnen framför mig. Två underbara och kloka elever från Ytternäs skola på Åland . Det blev kramar och skratt. Och jag tänkte, som så många gånger, tack vare Lika Olika har jag vänner överallt. Nästan varje gång jag är ute så råkar jag på dem jag har utbildat. Det är så häftigt.

Sonen var så stolt över sig själv efter åkturen. Det här ska jag berätta till vännerna, sa han. Och mallig gick han några centimeter ”längre” några steg framför oss.

Det lustiga under dagen var att jag vid två tillfällen fick andras åkkuponger som de ville ge till mig. Ett gäng ungdomar gav mig och sonen 8 kuponger och sedan en mamma med ett barn ytterligare 6. Jag funderade om varför just jag fick allt detta. Men tacksam och glad!

Vi hann även vinna 3 gossedjur från Kärlekshjulet. Två för mig och en för sonen.

Trötta vandrade vi sedan hemåt därefter. I solen, ännu 25 grader under kvällen. Vilken härligt spontan dag.

Kram