Efter två dagar med 13-timmars pass är både jag och Petra möra.Vi tar en fika på Mormors bageri, och får vara med om något väldigt roligt.

Vi ska få in en vaniljkrans-bit, att fika med en chokladboll.

Men de missförstår totalt bakom kassan och lägger upp en hel krans. Petra blir hur fnissig som helst och säger ”är det här på riktigt?”

Tydligen, skrattar jag.

Sedan blir det thaimassage för våra trasiga ryggar och även Pokémon-inköp till sonen från Petras familj. Försenad födelsedagspresent.

När vi är inne på Lekia i Lund tänker jag hur jobbigt det måste vara att arbeta under mark, utan fönster. Man missar ljuset, dagarna, årstiderna.

Det är många som har sådan arbetsmiljö. Jag är tacksam att de finns, men jag är glad att jag slipper det.

Kram