Det här med att kroppen, och särskilt storleken på kroppen, väcker intolerans och fördomar om den är i modell större är tydligt. I tidningar, på tv, på bloggar och i möten i verkliga livet. Är kroppen min, eller din? Är överviktiga lata av naturen, som fördomen förtäljer, eller finns det något bakomliggande till en övervikt? Roger Grönroos, bildningsledare på Hyresgästföreningen i Stockholm, berättar om sin resa från fit till övervikt.

– Jag spelade fotboll ända fram till 1984 och sprang Stockholm maraton 1988, 1989 och 1990. Under de åren gick jag dock upp från 82 kilo till 93 kilo. Och några år senare pekade plötsligt vågen på 130 kilo. Det är det som är hemligheten, man märker inte viktuppgången. Några kilos skillnad om året är ingen stor skillnad. Men på 27 år med två kilo om året blir det över 50 kilo, säger Roger.

Han är glad, lugn och orädd när han berättar om sitt liv. Han började träna när han var fem år gammal; fotboll, brottning, ishockey– det mesta. Ögonen är intensivt blåa och av den nyfikna sorten. Den svara skjortan är lösare övertill och tightare undertill över den runda magen. Men Roger gömmer sig inte. Han tittar mig rakt i ögonen. Han må vara överviktig, men Roger är ingen ”stackare”. Han är Roger. Sin sista match spelade han 1984. Sedan blev träningen inte lika intensiv då han kom in på Runö Folkhögskola.
– Men visst blev det innebandy och badminton till och från även då, säger Roger.

1986 började han arbeta på Kriminalvården i Österåker. Då vände allt.
– Vad gjorde jag på fängelset? Jo, satt och åt och glodde mestadels av tiden.

Året efter började han, sin idag 30 åriga resa, på Hyresgästföreningen i Stockholm där han blev ombudsman. Den negativa trenden eskalerade. Enligt Roger är det känt att ombudsmannajobbet är ett högriskyrke relaterat till fysisk ohälsa vad osunda matvanor och alkohol.
– Plötsligt satt jag framför ett bord och framför datorn med mat och cigaretter precis intill mig. Det blev mycket kvällar, helger och mat från korvkioskar och bensinmackar på vägen hem. Då kröp ohälsan på mig, säger han.

Det blev bara värre och värre. När Roger var 50 år gammal sprang han in i väggen ordentligt, som han själv säger.
– Och 10 månader senare fick jag diagnosen diabetes typ 2, säger Roger.

Hur kunde det gå så långt?
– Man blir en mästare på att dölja för sig själv, förtränga.

Hur menar du?
– Vågen hade gått upp under 20 år. Från att jag var 30 år till jag var 57 hade det gått åt pepparn. Jag tänkte ofta att jag skulle börja på måndag att banta. Och så svinar man till ordentligt på helgen och äter massor, säger Roger.

Han ler beklagligt, ser mig rakt i ögonen, och fortsätter.
– Sedan kommer måndagen och man börjar inte. Då tänker man, nästa måndag. Och så svinar man hela veckan.

Plötsligt pekade vågen på 130 kilo för Roger. Han fick en chock. Hur kunde han väga så mycket?
– Det är när du jämför dig med fjolårets fotografi på dig själv som du inte ser skillnaden. Då är du nästan likadan. Men om du tittat på en bild för 10 år sedan, ja, då hade det märkts.

Kan vem som helst bli överviktig?
– Absolut! På de överviktsläger som jag arbetar på finns det individer från alla samhällsklasser, kön och yrken, säger Roger.

Vad ligger bakom övervikt, tror du?
– Alla människor måste bli sedda och få någon form av tillhörighet. Får man inte det så tröstar man sig. Jag upplever också på överviktslägren att många av tjejerna är ensamma.
– Det finns unga människor som inte kan prata med sina föräldrar om sin ensamhet och pratar istället med maten. Eller relationer som inte fungerar och så brakar man och tröstäter. Sedan är man själv även en bidragande faktor, så klart, säger Roger.

Ensamma på vilket sätt?
– Deras självbild är ”jag är stor, tjock, fet och ful platsar ingenstans”. Samhället bidrar också till detta. Istället för att säga att jag duger och jag får vara jag så isolerar man sig istället.

De som fördomsfullt säger, det är väl bara att gå ner i vikt, vad säger du då?
– Säkert 70-90 procent av de som är överviktiga eller försöker piska sig själv på gymmet tror att det sitter i antalet kilogram. Om jag bara går ner lite så löser sig allt. Men det finns saker bakom fasaden som du måste ta tag i först, sedan går man ofta ner av farten ändå.

Roger har sett många som svultit sig och gått ner i vikt och sedan försvinner de från gymmet.
– Möter man dem sen i vardagen har de blivit ännu större än innan och vågar inte gå tillbaka till gymmet. Att träna ihjäl sig eller banta är ofta en flykt från det riktiga problemet relaterat till självkänsla eller självförtroende. Du måste vara stark i din själ för att leva sunt.

Hur kan man som vän stödja, om man vill göra det?
– Min väns fru fick barn och gick upp massor men gick aldrig ner dessa kilon. Han bad mig om hjälp. Jag sa att jag skulle på spinning och om hon ville följa med. Det betyder mycket att man har någon som sitter bredvid en på gymmet, att man finns där. Och att man har tålamod, säger Roger.

Även språkbruket spelar roll.
– Det är känsliga saker, en människas kropp och utseende. Ta bort alla negationer när du pratar om att träna, äta rätt eller annat. Kör på det positiva. Jag skulle bli glad om du ville gå på spinning med mig, hellre än, du måste börja träna! Då ger man en människa en öppning istället för en stängd dörr.

Under överviktslägren, som sker på bland annat Ekolsund, en bit från Enköping, är Roger med och coachar och inspirerar.
– Men jag har också varit lite kritisk mot lägren eftersom de bjuder in fitness eliten som ska berätta hur man kan göra för att må bättre. Men då får de överviktiga dem som idoler, och det blir obalans i systemet. Här får många deltagare fantastiska tips och idéer, men ingen som coachar dem när dom kommer hem. Man måste kunna krypa innan man börjar springa, säger han.

Roger föreläser om att vara ett ägg eller en nektarin. Han menar att det är vanligt att överviktiga är just ägg. Vad betyder det?
– En nekatrin är ömtålig i sitt yttre. Det kan bli jack i skalet och i fruktköttet, men längst in är en kärna som du inte kommer åt. Ägget å andra sidan har ett hårt skal men en oerhört svag insida. Ett enda jack och ägget är förbi.

Han tar OS-medaljören Mikael Ljungberg, som begick självmord, som exempel.
– Mikael blir OS-medaljör, skiljer sig, gifter om sig, skaffar nytt hus, åker på bröllopsresa till Brasilien och svenska brottningsförbundet väljer honom som ny förbundsordförande. Han blir jätteglad, säger Roger.

Medan han är borta i Brasilien blir det en schism i brottnings Sverige där de kvinnliga elitbrottarna tvivlar på Mikael som aldrig har arbetat med kvinnliga brottare.
– Det blir en hätsk diskussion på bland annat Aftonbladet med misstro mot Mikael. Men det som inte står var att han inte var hel i sig själv efter bland annat skilsmässan. Han söker till psykakuten men får inte komma dit, han söker sig tillbaka och så tar han livet av sig.

Hur kan det gå till?
– För mig är det ett tydligt exempel på att när ett ömtåligt ägg går sönder så är det på riktigt. När jag tittar på de överviktiga jag coachar och inspirerar är problemet inte 30 kilo för mycket på utsidan. Det är insidan som måste läka först.

Vi är tysta en stund. Det som hände Mikael Ljungberg är fruktansvärt tragiskt. Jag frågar Roger om han möter mycket fördomar relaterade till kroppsformen.
– Jag har alltid haft en nära relation till min mamma. Men hon tjatar på ett negativt sätt om att jag bör gå ner i vikt, och det säger hon även när jag lyckats gå ner några kilon. Sedan bjuder hon på världens fetaste gräddsås med de fetaste råvarorna. Ibland har jag blivit riktigt arg, säger Roger.
– Jag skulle aldrig drömma om att gå fram till någon annan och ha en åsikt om personens yttre. Att vi bryr oss så mycket om utsidan är konstigt. Det är ett föränderligt foto, det är insidan som i alla fall jag går igång på.

Ser du någon skillnad i fördomar kring övervikt gentemot män och kvinnor?
– Jag tror att det är ett helvete att vara en ung kvinna i tonåren. Det är betydligt mer krav för ungdomar idag, särskilt tjejer. Visst börjar det även där för killarna, men inte lika hårt. Tjejer är så extremt hårda mot sig själva. Jag kan se det på gymmet, 45-åriga kvinnor utan ett grams fett men ändå duger de inte, säger Roger.

Roger har gått ner många kilon och har dessutom med hjälp av kosten och träningen lyckats bli friskförklarad från sin diabetes typ två med hjälp av Projekt 600 (mer information i Rogers blogg, länk nedan).
– Egentligen är det konstigt. De pumpar in insulin som gör att man går upp ännu mer och då pumpar de på ännu mer. När jag fick erbjudande att vara med i ett projekt och sluta helt med medicineringen tänkte jag, varför inte. Idag är jag frisk och ångrar det inte en sekund.

Hur mår du, i livet just nu?
– Det är så mycket roligt som händer. Min dotter ska flytta och jag håller på att säljer och köper hus. Jag har satt mig i styrelser och får lära mig saker och på jobbet är det en helt ny organisation där jag har fått större mandat med ett sexårigt projekt. Jag mår bara fint, säger Roger.

Faktaruta: Roger Grönroos

Familj: Dotter Isabelle 26 och sonen Christian 29 med fru Zandra, barnbarnen Kendra och Nicole och mamma Birgit.
Bor: Åkersberga
Arbete: Bildningsledare Hyresgästföreningen i Stockholm
Andra meriter: En av två ansvariga för all kompetensutveckling för förtroendevalda och anställda inom Hyresgästföreningen. Firar 30 år inom organisationen i maj 2017.
Har under dessa 30 år mestadels arbetat med ledarskapsutveckling. Roger är även som mentor och coach både på jobbet men även utanför.

Se filmen om Roger på Rogers blogg