Jag känner hur det pulserar i öronen, för jag är så glad. Vilken eftermiddag tillsammans med personalen på Järvenskolan Södra i Katrineholm. Med tillförsikt har alla eventuella farhågor lossnat. Nu är vi ett team. 

Tillsammans ska vi arbeta med Lika Olika-metoden under tre år för att stötta elever, personal och vårdnadshavare i tolerans. Och det är Hyreshuset i Katrineholm som står bakom som Lika Olika-fadder.

Södra är en stor högstadieskola (med två högstadieskolor som slagits samman) och som ligger alldeles intill Järvenskolan Tallås, som vi också arbetar med under tre år tillsammans med stöd från Hyreshuset i Katrineholm.

När jag kommer till aulan med Fredrik och Thomas från Hyreshuset så visar de mig sina t-shirts som de använder när de arbetar med sina sociala engagemang. Väldigt fina! Det är roligt att se dem igen. Kramigt och hjärtligt. Vänner, liksom. Som det blir när man återkommer.

Susanna, rektorn, hälsar oss välkomna in i Tallås aulan för att göra iordning inför dagen tillsammans. Det är ett varmt välkomnande. Sådant betyder mycket. Hon är glad och man känner att hon på riktigt är glad att vi är på plats.

Tillsammans hälsar vi alla i skolpersonalen välkomna. Energin är låg och det är en känsla av stor tillförsikt. Det blir att bryta lite ny mark här, tänker jag. Vad spännande och roligt, är mitt förhållningssätt.

Någon i gruppen himlar med ögonen, suckar ljudligt och gör väldigt tråkiga miner. Sådant man verkligen inte gör om man vill vara tolerant, och snäll. Så jag lyfter fram mer generellt att sådant gör en ledsen, för man ser allt från scenen. Men personen fortsätter ändå. Det är väldigt tråkigt. Vuxna människor borde kunna bete sig. Vi är ju viktiga för varandra och förebilder.

Ju mer tiden går, ju fler sänker garden. Och vi får det mer och mer trevligt. För det är en grupp av underbara människor, så klart det är.

Min kollega Maria har gjort ett jättebra underlag för diskussion när hon varit på skolan och intervjuat elever och skolpersonal. Så när det är dags för workshop så går samtalen heta. Så bra, saker behöver vridas och vändas och luftas.

När dagen avrundas och jag springer iväg mot stationen är det med trötthet och glädje i kombination. Man ger så mycket energi som utbildare. Men man får även mycket.

När jag lämnar skolan är det med väldigt mycket kärlek till alla framför mig. De är fina. Riktigt fina. Nu kör vi, ropar jag. Och energin sprudlar i aulan,

Tack rektor, skolpersonal och Hyreshuset i Katrineholm. Nu åker jag hem till sonen.

Kram