Det var länge sedan jag var så här pirrig. Jag kan knappt få ner pulsen. Förväntansfull och spänd. Men sedan  var det ett tag sedan jag föreläste och alltid då kommer jag lite ”ur tempot”.

Idag ska jag föreläsa för HR-chefernaLänsförsäkringar och senast jag var hos dem fick jag så otroligt fina omdömen.

Och då vill jag göra dem rättvisa genom att ge lika bra eller ännu bättre idag. Men det är märkligt att få prestationskrav gentemot sig själv. 

Salen är fullsatt. Underbara människor. Män och kvinnor. Sommarklädda då värmen utanför är närmare 30 grader. Beredda att bli upplysta kring tolerans och mångfald. Jag känner en sådan ödmjukhet och tacksamhet att jag fått äran att komma till dem. Så kör vi igång. 

Och det blir så bra. När man bara låter den inre rösten flöda fritt och komma ut, rent och ocensurerat, då blir det bra. Två timmar går fort. Jag drar över en minut innan jag lämnar publiken med en cliffhanger.

HR-cheferna Ursula och Ann, som bokat in mig, fångar jag på bild. De ler brett. Vilka varma personer de är.

Tack så mycket, säger jag och smyger sedan iväg eftersom de ska ta vid där jag lämnar dem med workshops. 

På vägen ut möter jag en vacker kvinna i cool Levi’s kjol. Det är Patricia. Hej Mary, säger hon. Du utbildade mig här för ett år sedan. Och det var så bra! Jag glömmer aldrig, hjärta och hjärna!

Väl ute vid parkeringen ringer jag till vännen och kollegan Åsa och vi skrattar tillsammans. Vi är snart i mål med att avsluta terminens arbete och hon, liksom jag, är så glad över att det gick så bra idag. 

Kram

Mot utanförskap och främlingsfientlighet
För gemenskap och öppenhet

Privacy Preference Center