Moschinoskor, höstlöv och Mary Juuselas fötter

En liten stund av lugn och ro i höstvärmen. En timme blir jag sittande på trappan till hotell Pommern mitt i Mariehamn, Åland. Det är skönt att låta strålarna från solen värma upp mig. Vilka intensiva dagar, men roliga. På trappan hör jag mitt namn ropas flera gånger. Många av dem jag utbildat passerar. Vuxna och barn.

Mary?

Det är Therese Flöjt från Landskapsregeringen, vars barn jag träffat under arbetet med Södersunda skola. Vad roligt, hej. Vi kramas och pratar om det senaste. En kort stund senare hör jag ett hej igen. Det är Marcus, arbetsförmedlare på AMS Åland som jag också utbildat och arbetat med under flera tillfällen i fjol och i år. Hur är läget, en varm kram och hälsningar tillbaka till de andra.

Ytterligare två hej får jag, av en liten skolkille som cyklar förbi och sedan en slängpuss från en kvinna som sa att hon lyssnat på min föreläsning. Vad himla glad jag blir. Där jag satt mig ner, i solen på trappan utanför hotell Pommern mitt i Mariehamn.

Dagen har varit rolig, intensiv, och givande. Tidigt i morse så kom vd-David på Ålands Elandelslag och hämtade upp mig för att ha en briefing med alla kollegor angående arbetet vi gör tillsammans. Därefter, ett snabbt besök till Mathishallen och köp av varmrökt lax, min kvarg, mandelmjöl och vattenmelon. Samma sak, varje dag. Och lika gott varje gång. Tur att jag är en enkel person (haha).

Vidare tillbaka till Ålands sjukhus och intervjuer med anställda och chefer som komplettering till toleransarbetet med Lika Olika som jag gör där. Vilka fina människor, och positiva och glada att få prata och berätta sina tankar.

Och sedan, tillbaka igen med Taxi Mariehamn. 15 gånger har jag åkt med dem de senaste tre dagarna. Gus, Set, Emmanuel, Sebastian, Börje och alla de andra kompisarna. Hej, Mary, får jag varje gång. Väldigt roligt att ses, varje gång. Ett härligt gäng!

Innan jag åker hem träffar jag en så himla fin elev som kontaktat mig för att få lite pepp och råd om livet, toleransen och utanförskapet. Vi tar en fika på Svarta katten. Det är en ynnest att få möjligheten att ge en varm kram och att tala om för eleven hur himla viktigt det är att få vara sig själv och att hitta glädjen och styrkan inifrån.

Hem med det pyttelilla propellerplanet med 10 platser och öppen dörr till cockpit. Jag sover hela resan hem. Alla 25 minuter. Det är galet enkelt att resa till Mariehamn. Vilket är skönt.

På Arlanda väljer jag alltid udda taxibilar. Varför? Jo, för att de behöver också inkomst. Många av dem är småbarnsföräldrar som försöker få vardagen att gå runt. Om jag kan välja så försöker jag ta en mångfald.

Nu är jag äntligen hemma hos min älskling. 

Sov gott, jag somnar tidigt idag.

Therese Flöjt, Landskapsregeringen, Åland, på trappan till hotell Pommern i Mariehamn.
Jonas, arbetsförmedlare hos Arbetsmarknadsstyrelsen på Åland
Ålands sjukhus, sjukhuskorridor.
Dator och fötter.
Taxi Mariehamns bil med PAF klisterdekal på sidan.
Taxichaufför på väg hem från Arlanda.