Kärlek. Vad är egentligen kärlek? Biologiska signaler, säger vissa. Galenskap, säger andra. Finns det något rätt eller fel vad gäller vem vi får tycka om? Jag skulle vilja säga nej, men fördomar kring sexualitet är oändligt många.

Månadens möte sker i Uppsala. Jag har fått glädjen att möta Catrin Ditz, CIO i Uppsala kommun och vald till Årets offentliga chef 2015.

Vilket enormt fint pris, du måste vara bra på att se alla olika bland dina medarbetare?
– Jag blev ordentligt omtumlad när jag vann! Men det finns inga ensamma segrar, det går inte att vara en bra ledare utan bra människor runt sig. Det är en lagvinst! Det är som Pia Sundhage säger; ensam är jag värdelös, tillsammans är jag bäst! Jag älskar henne! säger Catrin.

Vad har ni för olikheter inom Uppsala kommun och de 160 medarbetare du chefar över?
– Oj, massor! Olikheter inom utbildningsnivåer, utbildningsbakgrund, yrkesroller, åldrar, nationaliteter och framförallt hur länge man arbetat inom kommunen. Det är en viktig variabel.

Catrin har varit chef till och från under 20 år. Att vara chef är väl också en slags olikhet som kan leda till utanförskap om man inte lyckas få alla med sig?
– Det är ett stort ansvar och man har stor påverkan på människors arbetsliv och privatliv. Det är oerhört viktigt hur man agerar som chef. Men jag har nog aldrig tänkt på rollen som en del i ett utanförskap eller utsatthet, det var intressant. Men visst, att vara chef är att vara inne men samtidigt ute. Det finns uttalat i chefsrollen att man inte får vara för nära sina anställda, men jag tror inte på det.

Varför är du chef?
– Jag gillar och tror på människor. Min vision är att om jag kan göra lite skillnad, låt oss säga tre procent positiv påverkan så att människor blir lite gladare och mer motiverade så kommer de sprida denna effekt var de än går; matvaruaffären, på jobbet och framförallt hemma med sin familj. Vi påverkar varandra hela tiden i vardagen. Det är mitt sätt att förändra världen, säger Catrin.

Just nu pågår ett HBTQ (homo, bi, trans och queer) certifiering inom Uppsala kommun. Ett arbete som ligger Catrin extra varmt om hjärtat då hon har en privat ingång i olika slags sexualiteter.
– Min 14-åring är trans och berättade om det innan han fyllde tretton år.

Vilken modig son du har, i ett samhälle med så många fördomar mot sexualiteter. 
– Ja, han har lärt mig massor om att våga vara den man är och stå upp för det. Ibland brukar jag säga att han ska skicka en faktura till Uppsala kommun för all den ledarskapsutbildning jag genomgått tack vare honom.

På vilket sätt har du blivit en bättre ledare tack vare din son?
– Han har lärt mig att jag inte behöver fundera så mycket över vad andra tycker om mig, det får de ta hand om. Jag tar hand om mig. Den inställningen har förändrat mitt liv till det bättre. Jag har blivit en annan slags ledare och kan hantera situationer bättre. Jag har också en annan slags förståelse för hur det är att tillhöra en minoritet och hamna utanför.

Catrin berättar att omkring 60-80 av dem som definieras som HBTQ inte vågar vara öppna om det på arbetsplatsen.
– Om människor inte kan vara sig själva på arbetet, då vågar de nog inte vara det hemma heller. Det tycker jag är hemskt. Du ska kunna få vara den du är, annars är du begränsad. Och det förlorar även arbetsplatser på rent ekonomiskt, och humant, säger Catrin.

Vad innebär det att definiera sig som trans?
– Ja, det är inte män med pumps som jag trodde från början, ler Catrin.

Catrin berättar att transperson är det bästa sättet att säga. Juridiskt är du definierad som man eller kvinna i Sverige eftersom vi bara har två juridiska kön än så länge. Fysiskt är det en glidande skala, vi har alla olika nivåer av hormoner och olika kroppsuttryck. Socialt handlar om hur andra uppfattar dig, det är ofta kopplat till normer, hur vi lärt oss avkoda namn, utseenden och beteenden. Psykiskt handlar om hur du själv identifierar dig.
– Men det psykiska är det du själv definierar dig som, alltså trans i min sons fall.

Det finns dem i omgivningen som familjen valt att ta bort, på grund av deras fördomar.
– Det är sorligt. Du måste själv komma ut och komma över din transfobi, det är en process.

Vad är det sista du vill säga till läsarna?
– Jag hör människor säga från många håll att det är bäst att inte blanda sig med olikheter. Men genom min sons ”olikhet”, eller kanske likhet, har jag lärt känna mig själv och mitt land och fått personlig utveckling som gagnar mitt ledarskap. Det är roligt med olika, säger Catrin och skrattar.